elisabethstephanie

Jaha, så var det dags igen

Nu har jag varit töntig igen, eller kanske inte?
Läste min älskade kusins blogg, även tidigare
men då tog det inte så här! Men men, nu har
jag gråtit ur mig i en kvart ungefär!

Det behövdes, och jag har insett vilken prövning
det är att bo - 60 mil - ifrån hela sin familj, att
inte bara kunna varken åka eller gå hem när man
som mest behöver det, eller om dom skulle behöva
att man gör det! Men jag tror det här är bra, det
har lärt mig att inte ta någon av er nära och kära
förgivet, att ni bara alltid ska finnas där två meter
ifrån mig, nu uppskattar man minsta lilla telefon
samtal man får med någon av er.. Och jag kan nog
knappt bärga mig tills jag kommer hem i oktober
och får krama om er allihopa! Bered er på tårar för
mina kommer alla fall tusenfalt..

Jag har världens bästa anhöriga, finns inga ord för
någon av er.. Kusiner, Mamma, Mormor, Mostrar,
Morbror och alla ni andra som räknas in i dessa familjer..
Jag älskar er villkorslöst, och nu förstår jag att det
är alla dom små tillfällena som räknas mest av allt..

-

Men nu ska jag nog sova? Ska kolla bara först om
nordea vill funka nu då! Gjorde inte de nyss och
jag har en påminnelse som måste betalas! Annars
får jag väl gå in och göra det imorgon.. Nu dags för
en cigg, sen sängen och CSI :D ska vara hos Malin
imorgon vid halv elva och fika innan skolan börjar
halv ett :) imorgon blir en lååång dag!

Så puss!